Myntfoten
Myntfoten eller en myntstandard, var genom lagstiftning det bestämda förhållandet mellan myntets nominella värde och en viktenhet ädelmetall. Den skandinaviska myntunionen som bestod av Sverige och Danmark införde guldmyntfoten år 1873. Även Norge kom att införlivas i denna oktober 1875. Även Finland hade ett liknade system med inlösen mot guld.
Värdet på kronan sattes då till att 1000 gram guld vilket vid tidpunkten motsvarades med 2480 kronor. Myntreformen innebar även att vårt nuvarande myntsystem där huvudmyntet kom att kallas för krona och var indelad i 100 öre.
Precis som sedlar tryckts på lumppapper, kunde även mynt präglas utan att själva myntet innehöll någon ädelmetall. Det krävdes då att valutan kunde lösas in av landets centralbank mot den angivna mängden ädelmetall.
Inte enbart Sverige, Norge och Danmark använde en myntstandard. Tvärtom använde de flesta länder sig under slutet av 1800-talet till 1900-talets början av en guldmyntfot för att senare överge denna. För Sveriges del övergavs guldmyntfoten att gälla den 27 september 1931 då man gick över till pappersmyntfot.
Fram till 1963 angavs det på vissa svenska sedlar ”Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å fem kronor med guldmynt enligt lagen om rikets mynt av den 30 maj 1873”. Detta trots att inlösningsrätt praktiskt sett upphört redan 1931.