Silvermynt
Många har fortfarande silvermynt liggandes i burkar, byrålådor eller i bankfack. Samlingar som byggts upp under många år eller som ibland har ärvts från äldre släktingar. Ibland kan det också vara en bra idé att sälja silvermynten och göra något roligare för pengarna.
Slitna silvermynt har samtidigt sällan vanligtvis något riktigt samlarvärde utan enbart då kvar sitt silvervärde. Mynten ser då ofta nedslitna ut, kan vara svartnade eller grönaktiga, kan ha hack och repor. Försäljningsvärdet har istället utgångspunkten från myntens vikt och silverinnehåll där värdet baseras på innehållet av silver. Dessa mynt kallas ofta för skrotmynt och är att betrakta som smältskrot.
Vissa silvermynt som är i bra skick eller som är ocirkulerade kan däremot då ha ett samlarvärde som överstiger metallvärdet. Dessa silvermynt kan med fördel då också säljas till ett högre pris. Detsamma gäller riktigt gamla, ovanliga mynt eller för sällsynta felpräglingar. Värdet för silvermynten vid en försäljning kan därför vara dubbelt. Dels ett metallvärde baserat på innehållet av silver men även också ett samlarvärde ur ett numismatiskt perspektiv. Att ett silvermynt är gammalt innebär däremot inte per automatik att det har ett samlarvärde.
När vi köper silvermynt är det vanligaste att prissättningen är baserat på vad som i vardagligt tal benämns som smältvärdet. Alltså att mynten prissätts utifrån vikt och hur mycket silver de innehåller. Ett silvervärde minus kostnader för smältning, rening, kursförsäkring under den s.k. liggmånaden etc. Av denna anledning får du inte riktigt lika mycket betalt per gram silver i mynt som det världsmarknadspriset för rent silver anger. Ett förhållande som gäller vid alla försäljning för alla typer av metallskrot.
Förutom att vi köper silvermynt köper vi även silverbestick, silversmycken, pokaler och andra föremål av silver. Vi köper silvermynt även om det är enstaka exemplar eller hela myntsamlingar. Där vi även köper silvermynt fast de är fula och slitna. Vill du sälja silvermynt? Läs då mer under Så går det till och kontakta oss via svarsformuläret eller ring oss på: 08-716 00 00.
Silver var förr i tiden vanligt förekommande i mynt. Silvret fanns i mynten som en garanti för ett underliggande ett värde i valutan. Av samma anledning fanns löften om inlösen mot guld eller silver tryckt som en försäkran på olika sedlar. Silvermynt fanns förutom i Sverige även i många andra länder. Även om olika länder hade olika valutasystem var en gemensam faktor ofta att mynten antingen innehöll silver eller att valutan kunde lösas in mot guld eller silver. Till en början höll de svenska silvermynten också en relativt hög silverhalt. Silverinnehållet kom däremot succesivt att minskas successivt för att slutligen försvinna helt. Fram till 1942 innehöll exempelvis svenska enkronor 80% i silverhalt. Efter 1942 så minskades silverhalten till hälften samtidigt som enkronorna även gjordes något lättare. Sista enkronan med silverinnehåll gavs ut 1968 och sista tvåkronan med silverinnehåll 1966.
Förklaringen till att silvret minskades och senare togs bort ur mynten var att priset för silver under årens lopp kommit att stiga. Något som då skulle ha inneburit att silvervärdet slutligen skulle blivit högre än myntens nominella värde. För att därför förhindra nedsmältning av mynt och då kostnaden för prägling annars skulle blivit för dyr. Därför minskades myntens innehåll av silver så det nominella värdet var högre är värdet för silverinnehållet. Silvret ersattes slutligen helt med en koppar-nickellegering.
Ända sedan detta skedde har mynten haft ett metallvärde under det nominella värdet. Risken för nedsmältning kunde genom detta avvärjas. Av denna anledning kan man faktiskt också betrakta att värdet i dagens valutor helt och hållet bygger på förtroende mot där det tidigare värdet byggdes på silver- och guldmyntfot. Paradoxalt nog har gamla silvermynt därför höga priser och värden som överstiger det nominella värdet många gånger om.